Griftetal

Ingibjörg Þórdís Sigurðardóttir

f. 07. 09. 1957 - d. 09.03. 2005.

Gislaveds kyrka
21 mars 2005

 Ingibjörg har flyttat en gång till. Förra gången flyttade hon från Island till Sverige. Jag som aldrig flyttat längre än 25 mil har väl lite svårt att ana vad som rörde sig i hennes tankar och i familjens tankar när ni flyttade till ett nytt land, en annorlunda kultur, nytt språk och mycket annat. Ingibjörg tänkte kanske på det stora äventyret; vilken framtid får vi i Sverige, det nya landet? Där finns tanken om arbete och att skaffa ett nytt hem, nya vänner, nya arbetskamrater men också nya upplevelser. Hon gjorde vad hon kunde för att få arbete och ett bra liv i Sverige för sig och familjen.

 Men att flytta till ett nytt land handlar också om att bryta band, att komma långt bort från släktingar och vänner även om man med telefon och via Internet nu förtiden kan mötas och kommunicera. Det kan nog kännas svårt och jobbigt att släppa sina rötter för att pröva om vingarna bär. Om inte kan man ju flytta tillbaka. Så var kanske inte tanken att stanna i Sverige för gott, men så blev det faktiskt för Ingibjörg. Familjen blev större. Hon fick arbete och vänner. Rötterna började få fäste i den svenska jorden och det skulle inte vara så lätt att flytta tillbaka till Island igen.

 Men så har i alla fall Ingibjörg ändå flyttat en gång till. Döden är ju på sitt sätt en flyttning. Och just nu har vi ganska svårt för att se denna flyttning som särskilt meningsfull, även om vi kan ana Guds möjligheter också i dödens onda. Mitt i livet, i sina bästa år när hon behövdes som bäst bland er i familjen, bland släkten och vännerna så flyttade hon. Hennes liv tog slut hastigt mitt i en svår sjukdom. Den klena trösten är att hon slipper lida i den svåra sjukdomen och slipper ha ont. Men vi som finns kvar har ont i hjärtat när hon saknas. Vi sörjer.

 Men möjligen kan hennes intresse för att spela bingo ändå hjälpa oss att tänka vidare, så som vi gärna gör i kyrkan och i trons värld. När vi tänker på sorgen och det onda som drabbat oss kan det kännas som om Ingibjörg satsat allt på ett antal bingo rader. Men ingen enda rad gav något tillbaka, hon förlorade allt.

 Fast i trons värld är det ofta tvärtom som gäller. Vi ser det i påsk. Denna vecka kallas stilla veckan, vi följer Jesus på vägen in i lidandet och döden. När han spikas upp på korset på långfredagen ser det ut som om ondskan triumferar och segar. Det är många hårda ord som yttras mot Jesus. Men påskdagen har ett annat budskap: Jesus lever! Lärjungarna hör om att Jesus lever. De får möta honom igen. De känner igen honom när han bryter brödet tillsammans med dem precis som när de firade nattvard innan han dog. Ja det som såg ut som den största förlusten för Jesus blev till seger över det onda och en uppståndelse till ett nytt liv i härlighet.

 Tänk om det faktiskt är så för Ingibjörg? Inte för att jag vet om man ropar bingo i himlen, men om man blir glad över en bingovinst på jorden så är det egentligen bara ett skämt jämfört med den fantastiska glädje som väntar i himlen. Och jag vill tro att den vinsten verkligen gäller henne. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet:

"Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han."  Rom 6:3_5

Därför kan också Paulus skriva till sörjande människor i alla tider:
  "Vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom." 1 Thess 4:13_14.

 De orden ger oss visserligen inte Ingibjörg tillbaka. Inte heller gör det livet glatt som genom en trollformel. Men löftet och hoppet finns där ändå. Vi får tro att hon nu fått flytta hem till den himmel som en gång står öppen för oss alla genom tron på Jesus Kristus vår Herre. Vi får se fram mot att vara med om samma upplevelser som hon när vi en gång skall flytta från denna världen. Där finns varken sorg eller död, bara allt det härliga Gud ger i himlens nya liv.

 I den flyttningen är vi inte ensamma, varken vi eller Ingibjörg. Nej det är sant som det står i 23 psalmen i psaltaren: En psalm av David.

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont, ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

 Vi lyssnar till den psalmen på isländska, Ingibjörgs modersmål och låter samma trygghet omsluta oss i både liv och död. I Jesu namn. Amen.

Vid överlåtelsen:

Allt eins og blómstrið eina upp vex á sléttri grund
Fagurt með frjóvgun hreina fyrst um dags morgunstund
Á snöggu augabragði af skorið verður fljótt
Lit og blöð niður lagði líf mannlegt endar skjótt

Ég lifi í Jesú nafni, í Jesú nafni ég dey
Þótt heilsa og líf mér hafni hræðist ég dauðann ei
Dauði ég óttast eigi afl þitt né valdið gilt
Í Kristí krafti ég segi kom þú sæll þá þú villt

En lätt översättning av en psalm som är diktad runt 1560

Som den enda blomman som växer på öppet fält
Vackra rena frön, först i dagens morgonstund
På ett ögonblick blir blomman nerskuren.
Färg och blad är lagda till marken, ett människoliv slutar fort.

Jag lever i Jesu namn och i Jesu namn dör jag.
Då jag har blivit nekad hälsa och liv är jag inte rädd för döden.
Döden! Jag fruktar dig inte, inte heller din kraft och din makt.
I Kristus namn jag säger kom salig när du vill.

 av Islands största
psalmdiktare Hallgrimur Petursson. Musik av H. Tomisöns